Att många hälsoproblem kan utlösas av obalanser i halskotpelaren har sedan länge konstaterats av manuella terapeuter. Erfarenheter och studier av verkliga situationer har påvisat vilka hälsobesvär som kan vara relaterade till problem med halskotpelaren. ATLANTOtec^®-metoden har medfört stora framsteg när det gäller teknik och resultat i samband med korrigering av den första halskotan, den s.k. atlaskotan.

Den traditionella skolmedicinen har i huvudsak ignorerat denna problemställning. Patienten ges tabletter och uppmanas inse att dessa besvär är något “man måste lära sig att leva med”, vilket dock inte innebär någon egentlig lösning; ett uppenbart exempel på detta är de talrika migränpatienterna.

Vartefter man insett atlaskotans påverkan på hela ryggraden har alltfler manualterapier befattat sig med atlaskotan i större eller mindre grad: Kiropraktik, Atlaslogie enligt Landis, Vitalogie enligt Dr.Huggler, Vitametik, Atlasterapi enligt Arlen, Dorn-Breuss, osteopati, Atlasorthogonal, Atlasprofilax enligt Schümperli och fysioterapi. Inte alla terapier som berör den första och andra halskotan är helt riskfria. I de flesta fall upplever patienten en förbättring, mestadels dock tillfälligt då atlaskotan inte fullständigt kunnat fås i rätt position. I vissa fall märks ingen förändring över huvud taget. Upprepade försök förändrar i de flesta fallen inte heller situationen.

Med ATLANTOtec®-metoden däremot är det möjligt att i de allra flesta fallen få till stånd en bestående korrekt anatomisk och fysiologisk position, och dessutom utan någon som helst fara.

Tillvägagångssättet består av en speciell massageteknik som utförs på de djupt liggande, korta nackmusklerna, följt av en stretching av de specifika muskler och ledband som är förbundna med atlaskotan. Målsättningen är att få musklerna som omger den första halskotan att bli tillräckligt avslappnade och smidiga för att göra det möjligt för den att återgå till sin naturliga position.

Vid behandlingen används en speciellt utvecklad utrustning som pulserar och vibrerar med en frekvens som kan justeras beroende på muskelspänning och muskelton.

Kroppen ges sedan möjlighet att anpassa sig till den nya situationen under cirka en månads tid. Vid det därpå uppföljande besöket kontrolleras först atlaskotans läge som vid behov finjusteras om den inte sitter perfekt. En ny avslappnande nack- och ryggmassage ingår i behandlingen och är inkluderad i priset.

ATLANTOtec®-metoden har inga likheter med kiropraktisk behandling och innebär inga kraftiga huvudvridningar, knyck eller andra plötsliga rörelser.

Behandling med ATLANTOtec^®-metoden omfattar följande:

	Ifyllande av ett formulär med personuppgifter och aktuellt hälsotillstånd.
	Information om vad som sker när atlaskotans är ur position med hjälp av en anatomisk modell av huvudet och halskotorna, samt hur behandlingen går till och information om eventuella efterreaktioner.
	Eventuella frågor besvaras.
	Noggrann manuell undersökning av en eventuell förskjutning av atlaskotan. Om den första halskotan visar sig ha en korrekt position behövs ingen behandling och ingen kostnad debiteras.
	Mätning av viktfördelningen på respektive ben före och efter behandlingen, med hjälp av två vågar.
	Precisions fotografering för dokumentation av kroppshållningen från baksidan och sidan och verifiering av huvudets vridningsvinkel.
	Djupmassage av hals- och ryggmusklerna med hjälp av speciell utrustning.
	Korrigering av atlaskotan med hjälp av speciell utrustning tills atlaskotan befinner sig i rätt position.
	Ny fotografisk dokumentation. Jämförelse och verifiering av förändringarna i kroppshållningen före och efter behandlingen.

Efter ungefär en månad:

	Samtal om förbättringar och reaktioner sedan första behandlingen. Vid behov tas fler fotografier för dokumentation och jämförelse.
	Djupmassage av nack- och ryggmusklerna.

Vi rekommenderar att man mellan det första och det uppföljande besöket låter utföra en ryggmassage eller att man besöker en osteopat.

Vid andra besöket eller efter några månader är det möjligt att med hjälp av den tabell (som sammanställts under första behandlingen) verifiera förbättringarna som skett till följd av behandlingen.

Var vänlig och kom till behandlingarna helt osminkade.



Den första behandlingen tar ungefär 80 minuter.
Den andra behandlingen tar även den omkring 1 timme, varav cirka 30 minuters massage.



Huruvida atlaskotan har en felaktig position eller inte kan bestämmas genom en noggrann manuell undersökning av det berörda området. För detta ändamål har en särskild teknik utvecklats, som kräver att atlasteknikern behärskar en speciell fingerteknik. Detta på grund av att atlaskotan omges av olika lager av muskler som kan utvidga sig och dras samman på olika sätt och därmed försvåra undersökningen.

För att exakt kunna fastställa atlaskotans vridningsvinkel kan en särskild datorstyrd skiktröntgen användas. Det är viktigt att man använder en sådan för detta ändamål då traditionella datortomografier inte är tillräckliga. Det är också nödvändigt att känna till de korrekta inställningarna för avbildningen av den första halskotan. Traditionell röntgenfotografering eller magnetisk resonanstomografi kan inte tillgodose detta ändamål.
Behandlingen kräver dock inte en undersökning med hjälp av datorstyrd skiktröntgen förutom i sällsynta undantagsfall.

FÖRBEREDNINGSFASEN

Den första delen av behandlingen består av en unik förberedelse för att korrigeringen av atlaskotan skall uppnås. Två stycken behandlingsapparater används samtidigt och ställs in så att en frekvensmodulering uppstår där frekvensen kontinuerligt ändras på ett sätt som musklerna inte kan värna sig för. Genom dessa mikrorörelser kan man nå och mjuka upp muskelvävnaden i alla lager av muskler. Detta berör också ryggradens rörlighet. Först bearbetar man musklerna utefter hela ryggraden för att sedan fokusera på nacken och då speciellt området runt atlaskotan. Det tar ofta några minuter för att vänja sig vid denna speciella typ av massage, men sedan blir man så avslappnad att man nästan somnar.




Sedan lång tid har manualterapeuter försökt med olika tekniker att få atlaskotan i rätt läge. Oftast har dock resultaten varit ringa med bara en mindre procent stabila varaktiga resultat.

Med ATLANTOtec^®-metoden består de resulterande positiva förändringarna mestadels långvarigt.

Problemet består av att leden mellan atlaskotan och nackbenet hålls på plats av diverse muskler och olika ledband. En del av dessa muskler är mycket korta och starka, vilket tillsammans med den övriga anatomiska strukturen, framför allt ledbanden, gör att leden är förhållandevis styv med mycket låg elasticitet. Just denna brist på elasticitet håller atlaskotan stabilt i sin position – oberoende av om detta läge är riktigt eller felaktigt, åtminstone så länge inga yttre starka krafter inverkar.

En kota får normalt hjälp att hålla sig på plats genom sin med de angränsande kotorna överensstämmande v-form. Med atlaskotan är läget helt annorlunda: Dess utformning skiljer sig tydligt från alla andra kotor och har helt andra förutsättningar. Den betydligt flatare utformningen ger en ökad rörlighet och därmed mindre fixerat läge, vilket gör att olika muskelspänningar spelar en mer betydande roll.

För att kunna ändra atlaskotans läge permanent krävs i första hand att de inblandade musklerna mjukas upp grundligt. För hand är detta knappast möjligt, ett faktum som varje erfaren terapeut kan bekräfta.

I andra hand måste ett ihållande och jämnt ökande tryck appliceras gentemot det sega motstånd som håller atlaskotan fast i sitt felaktiga läge. Detta kan man knappast heller åstadkomma för hand. Därav följer att bara med händerna som behandlingsinstrument kan man i detta fall inte få till stånd en varaktig förbättring.

För att bättre förstå vad som krävs för att nå ett bra resultat vid korrigering av atlaskotan kan man ta ett bildligt exempel från metallbearbetning (s.k. plastisk effekt): För att kunna bocka en aluminiumplåt i en rät 90° vinkel måste bockningsmaskinen ställas in på exempelvis 100°. Om man ställer in den på exakt 90° skulle plåten efter bockningen fjädra tillbaka till runt 80°s vinkel. Samma princip gäller vid korrigering av atlaskotan.

För att uppnå den önskade korrekta läget för atlaskotan måste ett bestämt, varierat men ihållande tryck appliceras på exakt definierade punkter i nacken. För att atlaskotan skall stanna i rätt position efter det att trycket avtar, måste musklerna och ledbanden sträckas förbi den egentliga punkten (stretching).

ATLANTOtec^®-metoden innehåller inga farliga moment, eftersom korrigeringen utförs med ett relativt mjukt ihållande tryck – och inte med en ofta fruktad plötslig ryckande eller knäckande rörelse som vid en kiropraktisk manipulation.




När det gäller atlaskotan hjälper det ofta inte med en kiropraktisk manipulation. Förutom att resultaten inte är bestående så kan det enligt en rad patienters erfarenheter uppstå oönskade följdverkningar eller till och med att besvären försämras. Kiropraktik är mycket mer lämpat att användas för behandling av resten av ryggraden.

För att bättre klargöra problematiken kan man börja med anatomin. Atlaskotan ledar på sin ovansida mot nackbenet och på undersidan mot tappkotan (axis). Den undre förbindelsen tillåter en vridning av atlaskotan på ca 40° i sidled. Den övre leden mot nackbenet däremot är ansvarig för en nickande rörelse av maximalt 20° framåt och bakåt. Problemet är alltså följande: man försöker att korrigera en 3°- 8° felvridning i förhållande till nackbenet, men leden mellan atlas och tappkotan tillåter en vridning på gott och väl 40°.

Vad händer när man vrider huvudet med en ryckande rörelse, som vid en kiropraktisk manipulering? Man vrider okontrollerat hela nackpartiet och därmed absorberar leden mellan atlas och tappkotan praktiskt taget hela vridmomentet, vilket den är ämnad att göra. Den 3°- 8° felvridningen av atlaskotan förblir oförändrad, förankrad i sidled gentemot nackbenet. Denna led medger normalt inte någon vridande rörelse utan bara en lätt nickande rörelse. Resultatet är att man, trots risken för strukturella skador genom en kraftig manipulation, inte uppnår någon märkbar förbättring.

För att ytterligare förtydliga: Att med ett enda knyck försöka korrigera förskjutningen av atlaskotan, som vid en kiropraktisk manipulation, är som att försöka slå in en spik i en hård vägg med ett enda slag. Efter ett sådant hopplöst försök återstår bara en utväg, att hitta ett riktigt bra rättfärdigande till varför tavlan som man ville hänga upp nu ligger trasig på golvet. ”Väggen är för hård”… ”Hammaren är för lätt”… ”Spiken är inte stark nog”… ”En förskjutning av atlaskotan existerar över huvudtaget inte”… ”Besvären har ingenting med atlaskotan att göra”… ”Det är inte möjligt att korrigera atlaskotan”… ”Atlaskotan går i vilket fall som helst tillbaka till det ursprungliga felaktiga läget”… Bortförklaringar… Bortförklaringar… Bortförklaringar.

Detta ska dock inte ses som en ensidig kritik av kiropraktik, utan som en sporre till förbättringar, t.ex. genom vidareutbildning genom en av våra kurser.

Resultaten av behandlingen med ATLANTOtec^®-metoden kan studeras i vårt Hälsoforum (Forumgesund), under Erfarenhetsberättelser eller rekvireras direkt från oss via gerth@atlantotec.com.



Det finns ett fåtal särskilt svårbehandlade fall där det är nödvändigt att ge en något modifierad behandling. Exempel:

Muskulaturen i personens nacke är så spänd att den känns mer som cement än som muskler. Innan behandlingen genomförs är det i denna typ av fall nödvändigt att ge en till två intensiva massagebehandlingar med hjälp av för ändamålet speciellt utvecklad utrustning. Denna gör så att musklerna slappnar av på ett sätt som många av de behandlade knappast upplevt med andra metoder. Denna unika massage kan i sig själv göra stor nytta. När halsmusklerna är tillräckligt avslappade är det möjligt att genomföra korrigeringen av atlaskotan.

Ett överskott av fettvävnad eller att halsmusklerna är mycket kraftigt utvecklade på grund av extrem idrottsaktivitet försvårar behandlingen, i synnerhet när det gäller att fastställa atlaskotans exakta position.

Om personen lider av allvarlig depression och har tagit någon form av psykotrop (lugnande, ångestdämpande, antidepressiva eller inkontinensmedel) under en längre tid, eller om personen är i ett extremt negativt sinnestillstånd, är behandling inte att rekommendera. Efter behandlingen behöver kroppen tillräckliga resurser för att bemästra återhämtningsprocessen och förändra den kroppshållning som utvecklats för att kompensera atlasförskjutningen. Deprimerade människor har sällan tillräckliga resurser för detta och kan därför efter behandlingen få negativa reaktioner under mycket längre tid än normalt innan det uppträder några förbättringar. I de fall depressionen beror på ihållande fysisk smärta och problem till följd av en pisksnärtskada eller regelbundet återkommande migrän kan ATLANTOtec^®-behandlingen förbättra tillståndet - både fysiskt och psykiskt.



I de flesta fall görs korrigeringen av atlaskotan med ATLANTOtec^®-metoden bara en gång och den håller sig sedan i position. I sällsynta fall kan det dock hända att atlaskotan återgår till sin tidigare felaktiga position eller hamnar i ett läge någonstans mittemellan korrekt plats och initialposition före behandlingen. De fall där atlaskotan åter hamnade i fel position (där datorstyrd skiktröntgen använts före och efter behandlingen) har haft följande kännetecken:

	En ovanligt kraftigt deformerad atlaskota, vilket förmodligen orsakats av flera års felaktig position i kombination med påfrestningar på grund av extremt kraftiga sammandragningar av hals- och nackmuskulaturen (detta är skälet till att det är så viktigt att korrigera atlaskotan hos barn och ungdomar). Vid sådan kraftig deformering tenderar atlaskotan att återgå till sin tidigare felaktiga position (detta är dock mycket sällsynt).
	Nytt trauma orsakat av en allvarlig stöt eller whiplash.
	Instabilitet hos ledband: Det kan hända att ledbandet inte kan ge tillräcklig stabilitet till leden mellan atlas och nackbenet, vilket gör att atlaskotan åter kan hamna fel. Här kan speciella övningar för att förstärka musklerna i nacken vara av nytta.
	Extrema, konstant återkommande, ensidiga sammandragningar av nackmusklerna till följd av stress eller andra faktorer.

Efter behandlingen försöker somliga känna efter för att lokalisera sin egen atlaskota med fingrarna och känna om den ligger rätt. Man hoppas kunna känna läget men i allmänhet är sådana försök dock missvisande. Det är mycket svårt att på sig själv fastställa atlaskotans läge på ett tillförlitligt sätt, oavsett om den befinner sig i fel eller korrekt läge. Utan väl tränade fingrar och den nödvändiga erfarenheten, är atlaskotans exakta läge närmast omöjlig att med säkerhet fastställa.

Vissa människor hyser en obefogad oro för att atlaskotan ska röra sig ur rätt position på nytt, medan andra tror att atlas ligger rätt fast så inte är fallet. Det är lugnande att veta att det är mycket svårt för atlaskotan att återgå till sin gamla position när den korrigerats med ATLANTOtec^®-metoden.

Efter behandlingen följer en återhämtningsfas, då det kan uppstå reaktioner som kan påminna om de besvär som fanns före korrigeringen. Detta innebär INTE att atlaskotan återigen hamnat ur läge. Det vanliga är att reaktionerna kommer och går efter korrigeringen för att sedan uppträda på olika områden i kroppen innan de försvinner för gott. Om besvären finns kvar oförändrade utan någon förändring i intensitet eller plats rekommenderas att en ny kontroll görs av samma atlastekniker som utförde behandlingen. Denna kontroll är givetvis kostnadsfri.

Det har också påträffats ett fåtal fall där en tidigare kraftigt förskjuten första halskota en tid efter behandlingen återgår till sin tidigare felaktiga position till följd av ovan beskrivna eller andra, fortfarande okända orsaker. I sådana fall upprepas behandlingen, vilket inte innebär några speciella problem. Detta är dock mycket ovanligt.

Om du vill informera dina vänner om denna Atlasmetod kan du skicka dom ett gratis SMS meddelande.