Atlas centrala roll. Följande idé gestaltas redan i den grekiska mytologin. Atlas är jätten som ådöms att för alltid bära hela himlavalvet på sina axlar. Den första halskotan lånar sitt namn av denne jätte eftersom den bär upp hela huvudets vikt. Om atlaskotan förskjuts kan samspelet mellan hjärnan och kroppens organ och extremiteter störas. Ryggradens anatomi är en precisionsmekanism. Det räcker att atlas hamnar en aning snett för att man ska riskera att drabbas av diverse allvarliga besvär, allt från felaktig kroppshållning till åkommor som rör det självständiga nervsystemet och allmänna hälsoproblem.
Hos många människor hamnar kotan snett redan från födseln (ibland även vid förlossning genom kejsarsnitt).
För att få en bättre förståelse av problemet är det viktigt att känna till skillnaden mellan statiskt och dynamiskt tryck. När kroppen är i rörelse omfördelas vikten hela tiden dynamiskt. Det handlar med andra ord om flyktig belastning, där den berörda delen återgår till ett viloläge direkt efter att den utsatts för tryck. Ett statiskt tryck utgör däremot en konstant belastning för skelettet. Ett felaktigt statiskt tryck ger därför långt mer negativa effekter är flyktiga, dynamiska spänningar.

När de kotor som utgör ryggraden är i korrekt läge fördelas vikten jämnt mellan skelettets båda sidor.
Huvudet, som väger relativt mycket (ca. 5–6 kilo), vilar helt och hållet på atlaskotan.
En förskjutning av atlas ger en obalanserad bas åt skallen och kraniet – som tar vid efter ryggraden – och gör att huvudet inte sitter i linje med ryggraden utan tenderar att luta åt endera sidan. Följden blir en förändrad tyngdpunkt för kroppen och en obalans i hela kroppshållningen – från topp till tå. Huvuddelen av det statiska trycket tenderar då att övergå till ena sida av kroppen. Denna obalans kan enkelt mätas med två vanliga kroppsvågar, som i vissa fall kan uppvisa skillnader på ända upp till 20 kilo.
Den första halskotan – vital för hela skelettets balans.
Ledbanden och musklerna innanför nackbenet är under ständig belastning för att hålla huvudet i linje med ryggraden, och är ansträngningen för stor blir de överbelastade och kan så småningom börja krampa.

kan orsaka en sammandragning av den gång som leder mellan spinalkanalen och passagen vid skallbasen, vilket ger mindre utrymme åt ryggmärgen och begränsar, modifierar eller blockerar flödet av elektrokemiska impulser.

SLUTSATS

I en trädgård som utrustats med ett effektivt bevattningssystem växer och frodas plantor, gräs och buskage bäst. Om en stor sten placeras på bevattningssystemets slang dröjer det inte länge förrän frodigheten ersatts av torrt gräs och döda växter. Man kan antingen hoppas på rik nederbörd och därmed överlämna saken åt vädrets och ödets makter – eller också kan man helt enkelt ta bort stenen som täpper till flödet. På samma sätt kan vi försäkra oss om tillgång till livsviktiga vätskor och elektrokemiska substanser i kroppen genom att ta bort det som täpper till, dvs. genom att återställa atlaskotan i sin ideala position. Det är enkelt, helt ofarligt och åstadkoms med en enda behandling.